Oh Mama!

Jag har varit lite låg sista tiden. Det kanske inte har ungått alla er ( ahaha ) som läser min blogg.
Mycket på grund av mina ledsmärtor som sagt. Och även för att jag ibland känner mig så otillräcklig. Framförallt vad gäller mina två fantastiska små barn.
Jag har otroligt kort temperament samtidigt som Nikita nu fått den där "småsyskonavundsjukan" och gör allt hon kan för att jävlas med mig. Till följd av detta bråkas det ovanligt mycket här hemma. Ingenting blir gjort och jag blir på än sämre humör.
Inte kul för någon av oss.

Med hjälp av små fina ord. Har några människor i min omgivning, en "kändis" och en "obekanting", lyft mig, hela min själ och mitt välmående ett par pinnar på stegen. Bara genom att säga fina saker. Sånt där som gör en varm inombords och ger en känslan av " Jag kanske inte är så jävla värdelös alltid ändå"

Sötaste Jennie skrev:
Jag och Tette satt och pratade om dig idag och jag kom fram till att du är min förebild som mamma!
och
Du är så satans stark kvinna! Att du ens orkar är en fråga för mig!
Dina barn är lyckligt lottade att ha en sån underbar mamma som finns för dom i vått och torrt!

Älskade du om du anade hur glad jag blir!

Och så fick jag ett PM från någon jag inte känner, som ser mig via ett forum:
Hej! Nu får du tycka att jag är supercheesy men jag tycker att komplimanger ska framföras! Ville bara säga att jag tycker att du verkar härlig. Jag gillar människor som är som de är och säger vad de tycker. Man behöver inte fundera och försöka tolka vad som egentligen menades, för allt sägs klarspråk. Detta utan att vara elak, och det är en konst som du grejar. Också tycker jag att du har fina fräknar och söta ungar

Tänk att två människor så lätt kan göra mig så lättad, så glad och så varm inombords?
Vad hände med det där "lilla extra"?
Idag när vi var och handlade så var herren i kassan märkbart stressad , trött och inte alls vidare glad. han hälsade inte på kunderna, tittade knappt åt dem. Bara brummade fram pris och tog betalt.
I vanliga fall skulle jag säkert stått där och väntat på min tur och tänkt " vilken bitter jävla gubbe, du kanske inte borde ha ett servicejobb?"
Men har man verkligen rätt att tänka så? Vad vet vi om hur hans dag varit? vad som händer i hans liv?
Hans fru kanske ligger på dödsbädden, eller han kanske har migrän?

Jag log stort åt surgubben, log och sa; Tack så mycket, hoppas du får en underbar helg!
Och han log osh svarade.  - Detsamma du, hoppas du får en fin helg också.