Bye bye älskade Huligan!

Idag åkte min älskade ängel med mormor.
Det är välbehövligt det här, för både mig och Nikita. Hon har inte varit ifrån mig mer än 2 x ett par timmar på nästan ett år. Vi behöver lite paus och distans till varandra. Dessutom kan hon verkligen behöva att få vara "ensambarn" lite. Bli bortskämd av mormor och få all uppmärksamhet till bara sig själv.

Men fy fan vad tomt det blev! Första timmarna var liksom ok. Sen började jag sakna grälandet till och med.
När jag väl börjat slappna av nästan studsade jag upp och hade känslan av " vafan gör hon nu då!?" - för att det var så tyst!

Well o well. Jag ska nog överleva det här.
Pratade med Mamma nyss och den jäveln har inte ens frågat efter mig! <3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0