Uppe med tuppen
Jag sov i min säng inatt, för första gången på läääänge.
Eller jag och jag, Nikita smög in vid 4 snåret också och varför sova "på sin kant" när man kan sova PÅ sin mamma?
Det är märkligt det där, för hur stor säng man än har, i mitt fall 180 så ligger man alltid som en abbasill i burk om man delar den med någon.
Äsch, jag ska inte gnälla om det, jag tycker faktiskt att det är ganska mysigt!
Igårkväll eller snarare inatt så tog jag mig tid att läsa lite innan jag somnade. Jag har lånat Mia Skäringers "Dyngkåt och hur helig som helst" av mamma. Jag har varit nyfiken på den boken länge.
Jag fick väl för mig precis som många andra att den skulle handla mycket om humor, på Mia's vis liksom.
Men jag blev glatt överaskad när den faktiskt handlar så mycket mer om livet som småbarnsmorsa. Om livets svåra och underbara måsten. Hon har gått igenom en hel del den där kvinnan och är beundransvärd. Det tycker jag att de allra flesta morsor är i och för sig.
Här är ett utdrag ur boken:
8e januari Är det svårt?
Att skriva om det osnygga? Om de gånger man som förälder faller igenom?
När man själv blir ett barn och står och skriker: >>SLUTA SKRIKA!<< Eller när man tar för hårt i en liten arm eller säger något jävligt dumt och ovuxet. Att visa sin svaghet är är styrka, eller?
Jag faller ofta igenom. Och du? Befriande är det när vi berättar detta för varandra. När en stor människa blir förälder till en liten människa upphör hon inte att vara människa. Hon får förstås skärpa till sig men hon är fortfarande en människa på sin egen stora resa. Den lilla människan ska hon hålla i handen på den strora resan. Den lilla människan ska hon ha under sina vingar. Skydda. Mot det hon kan. Sedan kommer livet ändå. ovanpå alltihop. En dag regnar vingarna kanske in. Då måste hon fortsätta flyga. Inte skämmas och falla till marken.
För hur fan skulle det se ut?
Man får vara kass ibland. Man ska säga förlåt.
Men man ska inte gå och tro att alla andra är så jävla mycket bättre.
Förresten var det sjuuukt skönt att kliva upp till mitt rena hem imorse. och fast jag gnäller lite för att jag vaknade trots att barnen sov såvar det riktigt skönt att få dricka kaffe och ta en cigg, alldeles ifred!
Så det så.
Nu ska jag kramas med mina nyvakna ungar <3
Eller jag och jag, Nikita smög in vid 4 snåret också och varför sova "på sin kant" när man kan sova PÅ sin mamma?
Det är märkligt det där, för hur stor säng man än har, i mitt fall 180 så ligger man alltid som en abbasill i burk om man delar den med någon.
Äsch, jag ska inte gnälla om det, jag tycker faktiskt att det är ganska mysigt!
Igårkväll eller snarare inatt så tog jag mig tid att läsa lite innan jag somnade. Jag har lånat Mia Skäringers "Dyngkåt och hur helig som helst" av mamma. Jag har varit nyfiken på den boken länge.
Jag fick väl för mig precis som många andra att den skulle handla mycket om humor, på Mia's vis liksom.
Men jag blev glatt överaskad när den faktiskt handlar så mycket mer om livet som småbarnsmorsa. Om livets svåra och underbara måsten. Hon har gått igenom en hel del den där kvinnan och är beundransvärd. Det tycker jag att de allra flesta morsor är i och för sig.
Här är ett utdrag ur boken:
8e januari Är det svårt?
Att skriva om det osnygga? Om de gånger man som förälder faller igenom?
När man själv blir ett barn och står och skriker: >>SLUTA SKRIKA!<< Eller när man tar för hårt i en liten arm eller säger något jävligt dumt och ovuxet. Att visa sin svaghet är är styrka, eller?
Jag faller ofta igenom. Och du? Befriande är det när vi berättar detta för varandra. När en stor människa blir förälder till en liten människa upphör hon inte att vara människa. Hon får förstås skärpa till sig men hon är fortfarande en människa på sin egen stora resa. Den lilla människan ska hon hålla i handen på den strora resan. Den lilla människan ska hon ha under sina vingar. Skydda. Mot det hon kan. Sedan kommer livet ändå. ovanpå alltihop. En dag regnar vingarna kanske in. Då måste hon fortsätta flyga. Inte skämmas och falla till marken.
För hur fan skulle det se ut?
Man får vara kass ibland. Man ska säga förlåt.
Men man ska inte gå och tro att alla andra är så jävla mycket bättre.
Förresten var det sjuuukt skönt att kliva upp till mitt rena hem imorse. och fast jag gnäller lite för att jag vaknade trots att barnen sov såvar det riktigt skönt att få dricka kaffe och ta en cigg, alldeles ifred!
Så det så.
Nu ska jag kramas med mina nyvakna ungar <3
Kommentarer
Trackback
