Oh Mama!

Igår hade vi familjen på besök, våfflor och kaffe - gott gott. Men min mage tål plötsligt inte grädde längre. Varför - ja gudarna vet väl . Men varje gång jag ätit grädde - även i minder volymer så mår jag fruktansvärt illa långt efter och blir kass i kistan dagen efter. Skit också, grädde som är så gott!

Maxx har som vanligt sovit dåligt inatt, dvs även jag. Och det är illa när hunden fläskar ut sig till den grad att man måste ta sin kudde och flytta. Tjockis!

Solen strålar och det är vindstilla ute,. Underbart!!
Det blir en mysig skogsrunda har jag bestämt, har man tur vågar man släppa loss maxx från vagnen en stund också, haha.
Nu städa köket och försöka få tag på den där skräptanten som bara svarar i telefon när det passar henne.
EMMA! Du vet att jag pratar om dig här...

Tjing

Överallt har jag skräp, och leksaker, och böcker, och hundleksaker, och disk och och och.
Men det beror mest på mig själv, jag har latat mig idagm jag har inte orkat helt enkelt. Planen är väl att jaga Nikita i säng ( för det är dygnets jobbigaste event ) och sedan sätta på lite musik och rocka loss i köket helt enkelt.

Emma, min fina Emma jobbar hårt på att nå sin idealvikt. Tänk om en annan hade lite jävla självdiciplin och kunde göra någonting rätt någonsin.... Suck.
Hur som haver har hon bestämt att hon och jag ska åka till Skottland när hon når sitt delmål. Och ska jag vara riktigt ärlig tog jag väl inte det riktigt på allvar och kände mest att det var en skön dröm som jag önskade att jag kunde nå en dag ( how sick, hennes delmål min dröm ). Jobbigt att hon typ 2 veckor senare nästan är där. Hur satan gick det till? Fantastiska människa. SÅ nu fick jag typ myror i magen, men shit! Hur fan ska det här gå till, men hunden? men barnen då?

I vilket fall har jag bestämt mig för att se ut såhär när vi åker, good ol' memories!

CHEERS MATES!

Jag insåg ganska fort att det blir lite för mysigt med både hund och son i sängen vid sovdags. maxx har ju sedan länge haft för vana att skrika tills jag tar upp honom mellan 1-3 på natten. Jag har provat med det mesta, gungat, sjungit, klappat, vyssjat, gäspat, suckat och faktiskt när det varit riktigt illa skällt. Man får väl inte säga så utan att med det anses vara en dålig förälder. Men så var det sagt, jag är en värdelös förälder som skäller på mina barn ibland.

I vilket fall så gav jag mig inte denna gången, första natten togdet strax över tre timmar innan Maxx sov ( och Nikita vaknade någon timma senare, typiskt ) andra natten lite snabbare. Tredje natten tio minuter och inatt ungefär detsamma. Tio minuter kan man ju leva med. Tio minuter flaska, klappa lite rygg och stillsamma "ssssch sssch" när han börjar gny är helt jävla fantastiskt  - i alla fall om man jämför med 3 timmars gallskrik och fortfarande vaken unge.

Nu sover korven middag, Nikita tittar på film och Timpan har somnat i solen. Men tji fick han. Nu ska vi köra ett klickerpass!

KAFFESKÅL PÅ DEN!

Jag vet inte om det är nattskräck eller vad det är. Men helt ärligt börjar jag tröttna på att behöva bråka med Maxx varenda natt, jag är trött. Jävligt trött.
Inatt gav jag mig inte dock , han fick somna om i SIN säng, det tog två timmar. Så kl 3 somnade jag, och kl 5 vaknade barnen.

Suck.

Lång natt, , väldigt lång natt, Dumma Maxx och stackars vovve. Men alla verkar ha tagit det med ro, jag väcktes av en väldigt glad , slemmig och slaffsig puss. Maxx sken som solen och Nikita likaså. Nu ska vi bara lyckas väcka mig och klä på oss, sen kanske det blir en dag även idag.

Jahopp,d et har gått några dagar sedan sist jag skrev något, how surprising...
Under dessa några dagar har det emellertid hänt mycket. Bla så har Nikita trillat och fått ett horn i pannan, och så har det flyttat hit en liten gris. Eller snarare en stor Ambull - men det är i stort sett samma sak.
Denna gosse kom hit lite akut beroende på osämja i flocken och ägarens okunskap helt enkelt. Han är en härlig gosse på 4 år som är importerad från Spanien.

Jag ska ju inte ha hund - än - men hela världen tycks säga emot mig, utom möjligen mor och far... haha
Jag måste erkänna att jag redan efter en dag är smått förälskad och inser att det kommer att bli svårt att säga adjö en dag. Den som lever får se. Vi lämnar det där.

Skål i kaffe.

Solen strålar, som den har gjort de senaste dagarna. Men inte fan kan man njuta av den, försöker man blåser man bort.

Idag har jag hunnit röja lite här hemma, dammsuga lite slarvigt och våttorka golven ungefär lika slarvigt.
Det ser ut som ett hem i alla fall - så länge man inte tittar å fönstrena, fifan.
På ena gaveln är det dessutom tjära på utsidan av fönstrena då smartskaftet som målat fasade inte täckte rutorna...


Hur som haver har jag hunnit med ett ar koppar kaffe och en sväng till EKO där vi handlat lite förvaringspryttlar, kläder till N och annat onödigt. Typ munkar.

Jag ser fram emot lite besök ikväll, vi får väl se vi får väl se...

Solen skiner, det är 6 plusgrader ute. Metreologerna hävdar att det officiellt är vår.
Det är så härligt. Men varför i helvete blåser det orkan?
Gjädjedödare.

Jag är så jävla kass. I vartenda inlägg känns det som om jag beklagar mig över hur dålig jag är på att uppdatera min blogg. Precis som om det vore såa tt jag bloggade för någon annans skull. Jag bloggar väl för fan när jag känner för det? En gång i halvåret känns lagom ;)

Ja alltså, jag vill dra mig till minnes att jag redan från start deklarerade att jag förmodligen skulle tröttna, glömma, försvinna efter ett tag.

Hur som helst, jag drar en snabbgenomgång, ska jag ta detaljerna kommer du/ni får som läser att tröttna efter första stycket, haha!

Maxx har hostat blod, charmat hela akuten och fått diagnosen brustet blodkärl i halsen ( inget faltigt alls alltså, faktiskt inte värre än näsblod )
Ja näsblod har han också haft faktiskt, så går det när man ska stå innan man har lärt sig att styra lemmarna... haha

Han kryper fort som attans nu Lilla Maxx förresten. Fullkomligt livsfarligt och onödigt tycker jag. Ibland förstår jag inte riktigt varför föräldrar längtar och ser fram emot barnens fysiska utveckling alltså, det är så skönt när de ligger på ett och samma ställe så att man slipper att oroa sig för vad de ska ta sig för när man går på toaletten eller liknande.
Favoriten just nu är att dra i gardiner, äta ur sopskyfeln och dra syrran i håret.
Två tänder har han fått också :)

Nikita då, hon är samma huligan som alltid, ett par dagar efter att v besökt akuten med lillebror så stoppade hon en golfklubba av plast i halsen och spydde blod. ja, denna gången varken ringde jag sjukvårdsupplysningen eller åkte till akuten, nu visste jag ju vart blodet kom ifrån och det var definitivt inga mängder. Jädra ungar!
Hon har även hunnit med att trilla ned för trappen. Inte ett endaste blåmärke fick hon :O! Snyggt Nikititan :P
Hon utvecklas i rasande takt och babblar och har grejer för sig som aldrig förr!
Förhoppningsvis ( det ser ljust ut nu ) får hon en dagislats inom kort också. HALLELUJAH inte en dag för sent!


Och så jag, mamma Agge.
Jag kämpar på som vanligt. Har hamnat i en energisvacka känner jag. orkar ingenting och ideligen låter jag hemmet bli en katastrof. Sista tiden har jag liksom inte orkat städa , fixa feja hela dagarna. Och då blir det kaos, det blir ett tredje världskrig och jag har yoghurtfläckar i soffan, kaffespill på köksgolvet och tvätt som hänger och har varit torr i tre dagar.
SKÄRPNING!
Fast jag känner också att jag är fan ensam med mina två, ibland får jag fan ta mig slappna av och skit i att städa.
Barnen är rena och hela, mätta i magen och det är det viktigaste för mig!

Denna helgen har bästa Pappa och latexmorsa Sussie varit underbara nog att ta hand om mina små illbattingar över en natt. Jag var bjuden på temafest "Aj aj kapten!"
Endast Captain Morgan fick förtäras och kaptensutsyrsel var obligatorisk.
Jag fick som småbarnsmorsa dispens och drack svagdricka i form av öl och cider eftersom möjlighet fanns att jag skulle få lämna för att ta hand om mammasjuk pojke samt att jag skulle kunna orka ta hand om småttingarna dagen efter.
Det var sååå välbehövligt, sååå roligt och jag träffade ett par nya riktigt härliga bekantskaper!.
Maxx överlevde utan mamma ( han är väääldigt känslig jst nu, otroligt mammig, på dett vis Nikita aldrig varit )
och jag fick sova hela 6 timmar innan det var dags att åka och hämta mina underbara små.

Det får faktiskt räcka, jag har förmodligen glömt hälften. Men det skiter jag i. Har du/ni tur kommer jag ihåg att uppdatera bloggen någon mer gån i år eller så :P

Slänger in ett par bilder på mig och min underbara fantastiska familj.
Much Love // Agge


Oh Mama!




Världens finaste grabb <3


Och såklart, den vackraste flickan jag vet <3